Jere Pärkkä

Jere Pärkkä, kandidat till styrelsemedlem.

1. Frågor om att komma igång 
Vad motiverar dig att ta en förtroendeposition i Finlands Röda Kors just nu?

Jag har deltagit i FRK:s verksamhet ända sedan barndomen och ungdomen. Jag började som barn i Reddie Kids-klubben, som jag senare själv fortsatte i som frivillig klubbledare. FRK:s värderingar har stött min egen värdegrund speciellt under ungdomen, och av dessa har humanitet och jämlikhet varit särskilt viktiga för mig. Senare har FRK:s förstahjälpsverksamhet varit en del av min yrkesmässiga utveckling mot en examen inom akutsjukvård på basnivå. Via FRK övergick jag för några år sedan till uppdraget som beredskapsdejour inom VAPEPA. Gemensamt för alla dessa uppdrag har varit viljan att hjälpa oegennyttigt och att samtidigt själv få en känsla av meningsfullhet. Verksamheten inom VAPEPA och FRK har starkt stött min yrkesmässiga utveckling som senare sjukskötare.

I FRK:s styrelse upplever jag att jag får möjlighet att påverka skötseln av frågor som är gemensamma för oss alla i organisationens verksamhet, samt påverka framtiden i det nuvarande svåra världspolitiska läget. Jag vill fungera som en röst för oss frivilliga som utför ett samhälleligt betydelsefullt och värdefullt arbete som frivilliga av ett gott hjärta.

Om du blir utvald, vilket mål kommer du att satsa på under de kommande 12 månaderna? 

Om jag blir vald, förbinder jag mig att agera som företrädare för de frivilliga och att förvalta det förtroendet med sikte på alla frivilligas gemensamma bästa. Det kräver att vi inom organisationen driver allas gemensamma intresse på ett jämlikt sätt, inte den egna gruppens agenda. För mig personligen är det särskilt viktigt att möjliggöra säkerställandet av samhällets trygghet. Vi måste möjliggöra beredskap genom att proaktivt ge resurser till riskhantering och beredskapsverksamhet inför samhälleliga krissituationer. Organisationen är en för samhället nödvändig del av beredskapen inför krissituationer.

2. Strategisk förändring och genomförande 
Beskriv den mest betydande strategiska förändring du har lett i en volontärorganisation eller en miljö med flera aktörer. Vad ändrades, varför och vilka var de mätbara resultaten under 6–12 månader?

En konkret förändring som jag har fört ut på fältet i mitt arbete inom hälso- och sjukvården är införandet av en checklista för intubering som förbättrar säkerheten på välfärdsområdets intensivvårdsavdelning för nyfödda. Den har haft en betydande säkerhetsförbättrande effekt för välfärdsområdets nyfödda vid ett ingrepp där risknivån för livshotande konsekvenser on förhöjd. Jag anser att man måste arbeta för säkerheten varje dag. Säkerhet kräver att man ständigt upprätthåller och utvecklar sin kunskap, oavsett miljö.

Hur hanterar du motstånd mot förändring bland volontärer eller personal? Vad gör du?

Nya rutiner väcker naturligtvis rädsla, eftersom det saknas information om framtiden. Det är en naturlig reaktion på en ny situation som man inte har befunnit sig i tidigare. Information ger människan trygghet. Att förmedla tillräckligt med information och kunnande har en betydande inverkan på hur man anpassar sig till förändringen.

En av de viktigaste faktorerna i en förändring är att man lyssnar på dem som berörs av förändringen och på deras förslag. Man måste kunna identifiera utmaningar i förändringen, eftersom de är en naturlig del av processen. Utmaningar betyder inte att förändringen inte skulle fungera eller tjäna de frivilliga. Utmaningar är till för att lösas tillsammans med de frivilliga. De frivilligas eget kunnande ska inte underskattas, utan det ska utnyttjas i förändringar.

Beskriv en situation där förändringen stred mot principer, opartiskhet eller förtroende. Hur löste du situationen och vad lärde du dig?

I mitt arbete som sjuksköterska har jag stött på en situation där patientvården enligt min mening inte uppfyllde principerna för god vård och patientsäkerhet. Samtidigt visste jag att det kunde orsaka spänningar med läkaren och i arbetsgemenskapen om jag tog upp saken. Dessutom var jag ny i arbetsgemenskapen och visste att det påverkar hur jag blir sedd i gruppen.

Jag bestämde mig för att agera öppet men konstruktivt. Jag diskuterade först saken med en kollega för att bekräfta min uppfattning, och efter det tog jag upp saken med läkaren på ett konstruktivt sätt och med argument som utgick från patientens bästa. Jag strävade efter att undvika anklagelser och fokusera på fakta och patientens situation.

Situationen löste sig inte genast, men det ledde till att saken behandlades mer omfattande i arbetsgemenskapen senare. Jag upplevde että jag höll fast vid mina etiska principer och samtidigt upprätthöll en professionell växelverkan.

Jag lärde mig att det viktigaste i etiskt utmanande och säkerhetsrelaterade situationer är att förena mod, öppen konstruktiv kommunikation och att betona teamarbete. Dessutom lärde jag mig att förtroende skapas genom att man handlar konsekvent i enlighet med sina värderingar, även under press.

Hur använder du information i beslutsfattande?

Efter att ha arbetat som sjuksköterska inom intensivvården är användningen av tillförlitlig information kritisk i beslutsfattandet. Därför baseras mitt eget beslutsfattande på tillförlitlig information och olika källor. I situationer där det inte finns tillräckligt med information måste beslutsfattandet grunda sig på den rådande situationen och en bedömning. Dessutom måste man ha förmågan att omvärdera situationen om beslutet leder till att läget försämras.

Hur säkerställer ni att strategiska beslut genomförs på lokal och frivillig nivå? Beskriv metoderna och uppföljning.

Implementeringen av strategiska beslut kräver tydlighet, delaktiggörande och uppföljning.

Man måste kunna konkretisera de allmänna linjedragningarna för de frivilliga på lokal nivå och förklara vad de innebär i praktiken. På så sätt förstår man vad som avses, vad som förväntas och vem som ansvarar för dem.

Det är viktigt att inkludera de frivilliga i ett tidigt skede för att de ska känna ägarskap över besluten. På så sätt kan de frivilliga binda sig till besluten. Hur besluten har förankrats bör utvärderas regelbundet utifrån feedback, verksamhetsmått och statistik. En strategi är framgångsrik först när den ger effekt och syns i vardagen.

3. Beredskapsnivå och omfattande säkerhet
Hur ser du på Finlands Röda Kors som en del av den omfattande säkerheten?

Finlands Röda Kors är en oumbärlig del av samhällets beredskap inför kris- och störningssituationer. I dessa situationer räcker myndigheternas resurser inte till, vilket kräver stöd från en frivilligorganisation. FRK:s styrka är ett omfattande, organiserat och utbildat frivillignätverk som kan stödja myndigheterna med kort varsel.

Beskriv dina färdigheter eller en tidigare roll vid olyckor eller incidenter. Hur hanterade du hela situationen och fördelningen av resurser?

Under mitt yrkesliv inom intensivvården har jag stött på flera livshotande och snabbt föränderliga situationer. I många fall har jag varit tvungen att ta ett större ansvar på grund av resursbrist eller kompetensluckor. I dessa situationer har jag märkt att jag har förmågan att hantera helhetssituationen i plötsliga och oklara lägen. Jag har noterat en exceptionell förmåga att agera lugnt under press, medveten om beslutens konsekvenser för patientens överlevnad.

Mitt agerande bygger på snabb lägesbedömning och prioritering. Jag kan fokusera på livshotande faktorer och säkerställa att kritiska åtgärder påbörjas utan dröjsmål. Jag ser till att alla i teamet känner till sin roll och att kritisk information förmedlas inom teamet. Jag upplever att jag fungerar som bäst i kaotiska krissituationer, där jag har förmågan att agera målmedvetet, skapa lugn bland teammedlemmarna genom mitt eget handlande och vid behov ta ledningsansvar för helhetssituationen.

I uppgifter som ansvarig sjuksköterska har jag varit tvungen att fördela knappa resurser inom enheten till kritiska patienter i föränderliga situationer. Jag kan ta hänsyn till de olika förmågorna inom teamet och hur dessa kan utnyttjas i olika situationer.

På nationell nivå har jag i Finland ordnat debrifing-tillfällen som krisstöd efter ett religiöst samfunds sommarfester. Detta var helt separat från organisationsarbetet. Vi lyckades slutligen ordna krisstöd från olika håll i Finland till Helsingfors, Tammerfors och Uleåborg, samt dessutom ett par debrifing-tillfällen på distans. Denna erfarenhet stärkte min förmåga att agera i omfattande krissituationer och att organisera dem.

Hur ser du på styrelsens roll i att stödja driftledningen?

Jag ser styrelsens roll i första hand som strategisk och möjliggörande. Styrelsen drar upp riktlinjerna för verksamheten, säkerställer resurser, riskhantering och kontinuitet i verksamheten, samt stöder den operativa ledningen vid behov. I krissituationer fungerar styrelsen som ett bakgrundsstöd, men den ingriper inte i den dagliga operativa ledningen. På så sätt förblir ledningsansvaret tydligt i en krissituation. Det är viktigt med förtroende, tydliga roller och att dela en gemensam lägesbild.

4. Samhällelig påverkan och effektivitet 
Beskriv en situation där du behöll opartiskhet trots intressenttryck.

Jag har varit i en situation där en person haft starka förväntningar på att verksamheten borde styras så att den stöder deras synvinkel. Jag identifierade ett tydligt tryck från intressenter i situationen, men ansåg att det var viktigt att förbli opartisk.

Jag började inte driva en enskild parts intressen, utan styrde diskussionen mot det som tjänar helheten och alla parter på ett opartiskt sätt. Jag motiverade lösningarna öppet. Även om opartiskhet tillfälligt kan orsaka friktion, har jag upplevt att det på lång sikt stärker trovärdigheten och möjliggör ett hållbart samarbete.

Hur bygger man partnerskap (organisationer, kommuner, företag, utbildningsinstitutioner)?

Jag bygger partnerskap med människor genom mitt eget öppna och genuina sätt att möta andra. Nätverk är en betydande del av att bygga partnerskap. Jag har deltagit i stor utsträckning i olika tillställningar, möten, invånarmöten, organisationers evenemang, fackavdelningens verksamhet, politiska diskussioner, paneler och aktuella diskussionstillfällen. Under de senaste månaderna har jag deltagit i dessa runt om i Finland. Genom dessa relationer kan jag påverka, skapa partnerskap för gemensamma visioner och föra fram viktiga teman.

Hur bedömer du om Finlands Röda Kors aktiviteter kommer att leda till den önskade förändringen (i det tema du valt), och vilka indikatorer eller tecken skulle du övervaka? 

Jag väljer antirasistiskt arbete som tema. Jag utvärderar förändringen utifrån om den syns konkret i människors vardag. Minskar diskrimineringen och upplevs likabehandlingen ha ökat i vardagen? Jag följer särskilt upp om målgruppen nås, om människor upplever en trygghetskänsla, samt mäter attitydförändringar genom feedback och enkäter. Det mest centrala är att det inte bara stannar vid en kampanj, utan syns som en bestående förändring i vardagen.