09.07.2026

Eeros berättelse – som handledare i läxklubben

En person tittar på en annan vid bordet.
Fotograf: Sari Kaakinen / Suomen Punainen Risti

Jag fick information via min skola om att en läxklubb startar sin verksamhet i Röda Korsets asylförläggning i Kontioniemi. Jag rullade tummarna på min hemmasoffa och det kändes som att studierna inte tog för mycket tid. Jag tänkte att jag också kunde göra något nyttigt någon gång på min fritid. Jag hade inte gjort frivilligarbete tidigare, så jag tänkte, varför inte. Jag studerar inom utbildningsbranschen, så jag tänkte också att detta kunde vara bra arbetserfarenhet inför framtiden.

Det mest givande med verksamheten är att lära sig av olikheter och att lära känna människor. Som frivillig i läxklubben lär man sig också att agera i pedagogiskt utmanande situationer. Det mest utmanande i det hela är definitivt språkbarriären. Även om eleven förstår vad det handlar om, är språkproblem ändå oundvikliga. Det fina med detta är också att min insats verkligen har betydelse, för även om en professor skulle anlända till Finland men inte kunde språket, skulle den tidigare kunskapen och färdigheten inte ha någon betydelse.

– Eero Kanerva, Joensuu avdelning